”Det är något jag känner att jag är menad för”. En diskursanalytisk studie av nyblivna studenters val att läsa en lärarutbildning

INLEDNING OCH FORSKNINGSBAKGRUND

Den breddade rekryteringen till dagens lärarutbildningar har lett till en heterogen studentgrupp som högskoleväsendet ansvarar för ska få en hållbar utbildning. Undervisning med nyblivna högskolestudenter genererar funderingar kring hur man från högskolor och universitet didaktiskt bör möta studenterna där de befinner sig för att på bästa sätt kunna handleda dem genom utbildningen. Det handlar om frågor som rör förkunskaper samt om hur utbildningen ska se ut för att ge studenterna kunskap och förmåga att i sin kommande yrkesroll aktivt medverka i samhällsbygget.

Valet att läsa en lärarutbildning skiljer sig från andra akademiska utbildningar såtillvida att det är ett yrkesval som relaterar till en profession som den sökande har haft erfarenhet av under sin egen skolgång. Dessa egna erfarenheter har gett individen förantaganden om läraryrket (Säll, 2000; Persson, 2009). Tidigare studier har i hög grad satt fokus på studenters motiv till att börja sin högskoleutbildning. I denna studie tar vi istället fasta på studenters förhållningssätt, vilket betyder att vi har större intresse av hur studenterna uttrycker motiven än vilka motiven är.

I flertalet studier redovisas motiven för att utbilda sig i termer av kategorierna intrinsic (inre), extrinsic (yttre) och altruistic (altruistiska) efter Brookhart och Freeman (1992). Inre motiv som intresse av att arbeta med barn eller att tycka om att arbeta med barn är den motivator som hamnar i topp i större enkätstudier i industriländer (Holm, 2001; Calander, 2003), även om Weiner (1993) också noterade en skillnad beroende på lärarstudenternas socioekonomiska status. Lärarstudenter från en statlig högskola angav i Weiners studie i högre grad yttre skäl än de som läste vid Harvard Graduate School of Education. Lärarstudenter som sätter fokus på att undervisa barn i yngre åldrar uttrycker främst ett omsorgsbehov om barnet och sätter barnet självt i fokus (Holm, 2001) medan de som inriktar sig mot äldre åldrar har fokus mot elevens eller skolans utveckling (ibid), läraruppdraget (Lilliestam, 2015) eller de ämnen de ska undervisa i (Younger, Brindley, Pedder & Hagger, 2004/2007). Bergmark, Lundström, Manderstedt och Palo (2018) belyser dock vikten av att ta hänsyn till att motiven ofta är multipla och av både inre och yttre karaktär för att kunna skapa en lärarutbildning som borgar för att individen blir kvar i yrket. Lärarstudenternas motiv till att börja en lärarutbildning i relation till deras motivation, självtillit och akademiska engagemang tas upp av Alm, Jungert och Thornberg (2014) som i sin diskussion lyfter behovet av att tillmötesgå studenternas primära motiv för att få dem att stanna kvar i utbildningen. De föreslår att de pedagogiska möten som sker inom lärarutbildningen ska ha fokus på att bibehålla det engagemang för yrket som studenterna har med sig in i utbildningen.

Att tala om akademisk utbildning som om det vore en homogen institution är inte görbart, men det finns vissa grundläggande, professionella, förhållningssätt som anförs den akademiska verksamheten och som är fastställda av högskolelagen (SFS, 1992). Dessa förhållningssätt är alltid under förhandling eftersom samhällsförhållanden såsom teknisk utveckling, politiska maktskiften och ideologiska trender påverkar den akademiska institutionens uppdrag (Barnett, 2016). De centrala förhållningssätten inom akademin som varit gällande de senaste tvåhundra åren, och brukar benämnas ”Det Humboldtska idealet”, är att den akademiskt skolade kan anta ett kritiskt betraktelsesätt, beakta företeelser ur olika perspektiv samt analysera och förlita sig på vetenskapliga empiriska metoder (Sadurskis, 2015). För lärarutbildningen gäller också att utbildningen är lagstadgad att vila både på vetenskaplig grund och på beprövad erfarenhet, något som studenterna i Säljös och Södlings studie (2006) uppfattade som två olika icke förenliga typer av kunskap, vilket kan bli problematiskt för lärarutbildaren.

Syftet med den här studien är att beskriva och analysera de nyblivna studenternas förhållningssätt gentemot sig själva och den kommande lärarprofessionen för att kunna lyfta fram vad som är viktigt att ta fasta på i undervisningen.

Studiens specifika forskningsfrågor är:

FÖRHÅLLNINGSSÄTT SOM ETT POSITIONERINGSARBETE

Förhållningssätt har studerats i samtal och texter på olika sätt och med delvis olika termer och begrepp, se t.ex. Chindamo, Allwood och Ahlsén (2012) för en forskningsöversikt av detta. Eftersom vår teoretiska utgångspunkt är diskursanalytisk studerar vi förhållningssätten som positioneringar inom diskurser (Davies & Harré, 1990).

Teorier kring positionering utgår ifrån att positioneringsarbetet utgörs av kommunikation i en diskursiv praktik (Davies & Harré, 1990). Davies och Harré använder begreppet positionering inom ramen för ett poststrukturalistiskt paradigm som betonar det diskursiva fältet öppenhet snarare än diskursens konstituerande kraft. Det diskursiva fältets öppenhet handlar om att fältet erbjuder så många möjliga positioner att valmöjligheterna blir otaliga i varje nytt ögonblick (Laclau & Mouffe, 2008; Hall, 2003). Positioneringar behöver inte vara medvetna utan kan snarare ses som tecken på rådande diskurser. Däremot är positioneringarna alltid meningsbärande. Davies och Harré (1990) skriver:

Participants may not be aware of their assumptions nor the power of the images to invoke particular ways of being and may simply regard their words ‘the way one talks’ on this sort of occasion. But the definition of the interaction being ‘of this sort’ and therefore one in which one speaks in this way, is to have made it into this sort of occasion (p. 265).

Flera studier tar upp lärar- och elevidentiteter och hur identiteter förhandlas i lärarutbildning och skola (Bayati, 2014; Krantz, 2009; Brante, 2008), däremot inte de föreställningar studenterna bär med sig in i utbildningen. I denna studie undersöks hur lärarstudenter i början av lärarutbildningen konstruerar lärar- och elevidentiteter i öppna svar i en enkät. Studiens teoretiska utgångspunkt är att identitet artikuleras diskursivt. Centralt för vår förståelse av identitetsbegreppet är att identitetsformande utgörs av ett kontinuerligt positioneringsarbete. Mot bakgrund av studenternas berättelser om sig själva och sina förebilder framträder föreställningar om hur de ser, eller vill se, på sig själva som lärare liksom bilden av den kommande eleven. I studien undersöks emellertid även identitetspositioner som blir uteslutna i positioneringsarbetet (Laclau & Mouffe, 2008, s. 157), det vill säga vad studenterna inte skriver om.

METOD OCH MATERIAL

Enkäter från förskollärarprogrammet, grundlärarprogrammen samt ämneslärarprogrammet samlades in under studenternas första veckor på utbildningen. Enkäternas primära syfte var att ge en bild av studentgruppens förhållande till sitt eget skrivande och läsande inför att börja en akademisk utbildning. Det fanns också frågor om valet att bli lärare för att vi skulle få en yrkesrelaterad referenspunkt till vad studenterna skrev om sina läs- och skrivvanor. Eftersom svaren på dessa frågor blev utförliga valde vi att analysera dem separat. Denna studie med fokus på de enkätfrågor som handlar om yrkesvalet kan sålunda betraktas som en spinoff-studie till den primära om läs- och skrivvanor.

Materialet består av 471 enkäter, som samlades in vid ett undervisningspass i början av utbildningen. Exemplen i resultatredovisningen åtföljs av numrering som dels visar vilket år studenten började sin utbildning, dels enkätnummer. Eftersom enkäter även samlades in för yrkeslärare, vilkas svar vi inte analyserat i den här studien, överstiger enkätnumreringen 471. Lärarstudenterna fick veta att deltagande i undersökningen var frivilligt och helt anonymt liksom att materialet endast skulle användas i forsknings- och utbildningssyfte. Alla studenter valde att svara på enkäten, vilket innebär att vi inte har något bortfall. Vid insamlingstillfället hade vi inte tidigare mött studenterna, och även om vi vid senare tillfällen i utbildningen har träffat några av dem går svaren inte att härleda till specifika individer. Av tabellen nedan framgår att 165 enkätsvar från ämneslärarstudenterna insamlats, 134 från grundlärarprogramsstudenterna och 172 från förskollärarprogramsstudenterna. När det gäller kategorin grundlärarstudenter ingår inriktningarna F-3, 4–6 och fritidshem.

De svar vi studerar utgår ifrån följande frågor i enkäten:

För att kunna göra sökningar i materialet renskrev vi inledningsvis enkäterna. Därefter arbetade vi var för sig med svaren för att eftersträva interbedömarreliabilitet. Vid våra genomläsningar av enkätsvaren identifierade vi var för sig ett stort antal beskrivningar av både faktiska och föreställda lärare och elever. Det visade sig att studenterna använde lärar- och elevidentiteter som argument för sitt val att studera till lärare. Vi blev därför intresserade av vilka diskurser som artikulerades och i förlängningen även studenternas egna identitetspositioner.

Vårt analysfokus är inriktat på studenternas svar i enkäten även om frågor och svar tillsammans kan ses som ett skrivet samtal där diskurser konstrueras. Varje enskild students svar har analyserats som en semantisk enhet och kan kallas vår primära analysenhet, men positioneringen framträder på olika sätt i denna enhet, till exempel ordnivå, satsnivå eller hela svaret. Inom diskursanalys undersöks hur språket på olika sätt konstruerar betydelse. Det kan innebära att man studerar vad som impliceras eller vad som uttrycks explicit, vad som negeras, vilken modalitet som uttrycks, men även stilistiska aspekter för att utröna vilken betydelse som skapas (se t.ex. Chindamo, Allwood & Ahlsén, 2012; Gee, 2014; Jaffe, 2009).

Vi har analyserat positionering vad gäller 1) grad av säkerhet 2) grad av generalisering och 3) attityd (se Chindamo, Allwood & Ahlsén, 2012; Edwards, 1997). Ett exempel där olika grad av säkerhet framkommer är ”Tycker de minsta barnen (1–5) är fascinerande. De är kloka och ger så mycket glädje. Är utrustad med ett stort tålamod och tror att jag passar bra till lärare.” I detta svar är det verben som bär positioneringarna. Verbet ”är” uttrycker den högsta graden av säkerhet medan verbet ”tror” - något som är ovanligt i studenternas svar - uttrycker lägre grad av säkerhet. Ett exempel på generalisering framkommer i svaret: ”Jag vill bli förskollärare för att jag älskar barn! Man får ut så mycket av att vara med barn.” Pronomenet ”jag” tillsammans med verbet vilja uttrycker här individens subjektiva uppfattning medan påföljande pronomen ”man” visar att studenten betraktar det som en generell uppfattning, att alla får ut mycket av att vara med barn. Attityd kan implicera studentens känsla eller studentens värdering. Ett exempel på attityd som implicerar känsla framkommer i svaret ”För att jag älskar barn! Barn är oslagbara!” där verbet älska förmedlar en känsla. Kommentaren ”Barn är oslagbara” uttrycker en värdering, men notera också graden av säkerhet. Ett annat exempel på attityd som implicerar värdering framkommer i svaret ”Jag läser till lärare på fritids för att jag vill ha ett lite ’annorlunda’ jobb. Det sker mycket saker och man gör inte samma stillasittande sak varje dag.” I detta svar visar negationen ”inte” att stillasittande värderas som något negativt. I följande resultatredovisning lyfter vi fram diskurser och positioneringar som vi har funnit.

SOCIAL, PEDAGOGISK OCH PRAGMATISK DISKURS

I lärarstudenternas enkätsvar om valet att gå en lärarutbildning framträder tre olika diskurser, en social som dominerar, en pedagogisk som endast är synlig i direkt anslutning till den sociala och en pragmatisk. Diskurserna relaterar till en innehållsmässig aspekt av läraruppdraget och artikuleras via studenternas beskrivningar av sig själva, läraryrket och sina kommande elever. Gemensamt för dessa tre innehållsmässiga diskurser är att beskrivningarna i hög grad framställer identiteter som förhållandevis förenklade, det vill säga som om identitet är något ensidigt och oföränderligt.

Som vi skrivit tidigare är det diskursiva fältet alltid öppet. Diskurser kan överlappa och gå in i varandra; de är alltså inte med nödvändighet varandra uteslutande (Laclau & Mouffe, 2008). I följande avsnitt presenteras de diskurser och positioneringar som har framträtt i analysen samt hur de tar sig uttryck på de olika lärarprogrammen.

DISKUSSION

Från vårt resultat vill vi lyfta fram de två aspekter som är mest centrala, och som dessutom är relevanta att ta hänsyn till i lärarutbildningen. Den första aspekten är att den sociala diskursen är hegemonisk framför den pedagogiska och den pragmatiska. De andra aspekten är att uttryck för grad av säkerhet, generaliseringar och i viss mån attityd samspelar till en positionering som kan ses som problematisk i mötet med en akademisk tradition. Det problematiska ligger i att förhållningssättet gentemot identiteter framstår som förenklat, som om identitet är ensidig eller oföränderlig. Den första aspekten kan sägas handla om diskursers innehåll och den andra aspekten kan sägas handla om hur studenterna förhåller sig till innehållet.

När det gäller den sociala diskursen visar resultatet att lärarstudenter kommer till lärarprogrammen med ett stort socialt patos. De vill hjälpa barn och ungdomar och relaterar många gånger till egna svårigheter i skolan. I vår studie framkom att studenter i hög grad ”speglade sig i” sin egen skoltid och sina lärare som både positiva och negativa förebilder. Studenterna skriver bland annat fram omsorg om den enskilde elevens välbefinnande och att ingen ska utsättas för diskriminering.

Studenternas sociala patos kan ses som en relevant ingång till högskolestudierna eftersom den sociala diskursen så som den artikuleras i studenternas enkätsvar är i samklang med skolans och lärarutbildningens värdeuppdrag (jfr Sverige, Skolverket, 2017). Den är också relevant för lärarutbildare att möta för att ta tillvara studenternas engagemang (Alm, Jungert & Thornberg, 2014). Det är emellertid också viktigt att problematisera den sociala diskursen, dels för att studenterna uttrycker en alltför ensidig blick på identiteter, dels för att den pedagogiska diskursen inte ges motsvarande vikt. Den ensidiga bilden av identiteter kan ta sig uttryck i uttalanden som handlar om att ungdomar är sårbara och utsatta för faror och att läraridentiteten består av ett socialt mentorskap. Ett exempel på detta är då en student skriver att hen väljer läraryrket framför polisyrket för att kunna arbeta förebyggande med ungdomar istället för att ta hand om ungdomarna när problemen uppstått. Den pedagogiska utmaningen för lärarutbildare handlar sålunda om att värna om att studenterna även utvecklar en pedagogisk läraridentitet.

Det som vi definierar som den sociala diskursen kan också problematiseras i ljuset av att det är övervägande kvinnor som studerar på lärarprogrammen, speciellt eftersom studenterna ger uttryck för en förhållandevis ensidig hållning gentemot vilka de är. Det är problematiskt eftersom diskurser som artikulerar den känslomässiga anknytningen till barn sammanfaller med det som uppfattas som kvinnligt och som har ett lägre värde (Hirdman, 2001). Problematiken beskrivs ibland i termer av risken att mödrandet blir profession (Schatz-Oppenheimer & Dvir, 2013). Att vi noterat att motiven för att börja studera till lärare uttrycks på detta sätt hos studenterna synliggör vikten av att utmana denna diskurs som reproducerar läraryrket som primärt vårdande och därmed som en kvinnoangelägenhet.

De tre diskurserna framträder än tydligare mot bakgrund av vad som inte artikuleras i materialet. Artikulationen av en specifik diskurs förstärks av frånvaron av möjliga närliggande diskurser (Laclau & Mouffe, 2008). För lärarstudenternas del hade det legat nära tillhands att relatera sitt yrkesval till aktuella mediedebatter om skolan. Skola är en av de mest omdebatterade politiska frågorna, och läraryrket lyfts som ett ”krisyrke” med stora avhopp både från utbildningen och yrket. Ämneslärarstudenterna skriver om elevernas skoltid som en passage, men tar inte upp något om vad som finns på andra sidan passagen och i enkätsvaren nämns inte heller samhället eller mediedebatten om skolan. Resonemang kring kunskapssyn, hur man inspirerar till lärande eller vänder dåliga resultat till bra är i det närmaste osynliga. Ingen har nämnt någonting om sin syn på kunskap eller berört frågan om hur en lärare kan hantera komplexa klassrumssituationer. För universitetsläraren blir det sålunda angeläget att hitta en ingång där studenternas sociala diskurs kan bemötas och integreras i utbildningen utan att det sker på bekostnad av de delar av utbildningen som bär fram en pedagogisk diskurs och ett vetenskapligt förhållningssätt.

Den andra aspekten att ta hänsyn till i lärarutbildningen handlar om positioneringar inom diskurserna. Vår analys visar att studenternas positionering oberoende av program har liknande karaktär. Förhållningssätten förmedlar förhållandevis hög grad av säkerhet, generaliserande påståenden om identiteter och starka attityder. Oberoende av om detta förhållningssätt är en följd av den breddade rekryteringen, erfarenheter från tidigare skolformer eller rent av är ett uttryck för lärarstudenternas ålder blir det problematiskt i mötet med en akademisk tradition. Förmågan att argumentera, presentera en underbyggd åsikt och inta olika perspektiv är en grundläggande yrkeskunskap för lärare, och en förmåga som sammanfaller med ett vetenskapligt betraktelsesätt. Det vetenskapliga betraktelsesättet erbjuder studenterna ett specifikt sätt att relatera till sin omgivning, vilket återverkar på hela identiteten.

Eftersom studenternas positioneringar av sig själva i förhållandevis ensidiga beskrivningar tydligt framträder i början av deras utbildning ser vi som akademins kanske viktigaste uppdrag att i undervisning fokusera kritiskt tänkande och problematiseringsförmåga vad gäller den egna identiteten liksom den om elever.