Distansförlagd arbetsmiljö – en kvalitativ studie av lärarstudenters och universitetslärares erfarenheter av förändrade utbildningsvillkor under covid-19-pandemin

IKT-färdigheter och erfarenheter av teknostress

För lärare och studenter i kursen innebar övergången till distansläget en utmaning i att hantera och bli förtrogna med ny teknik, såsom flera nya kommunikationsverktyg, programvara för videoinspelning och videoredigering samt procedurer för nätpublicering av inspelningar. Lärarna uttrycker att de genom kollegialt stöd i viss utsträckning har kunnat hantera utmaningarna, men de poängterar också avsaknad av tid för att uppnå tekniskt självförtroende. Trots stödet förklarar Lärare 7 att ”vi var många som på väldigt kort tid behövde sätta oss in i mycket ny teknik. Här ser jag att jag hade behövt vara bättre förberedd.” Av materialet framgår att lärare har erfarit oro över att tekniken inte ska fungera och framhåller ”teknikstrul” som en kvalitets- och arbetsmiljömässig utmaning. Lärare 3 förklarar exempelvis att det är ”jobbigt då man hela tiden är nervös för att något inte ska fungera”. Liknande erfarenheter uttrycks bland studenterna. En av dem förklarar att tekniken ”inte alltid samarbetar och försvårar således kommunikationen” (S3). De flesta studenter uttrycker att den omedelbara omställningen har upplevts mödosam, men det framgår även att flera deltagare kunde anpassa sig förhållandevis snabbt till de nya tekniska kraven: ”i början var det ett problem, just att ställa om och vänja sig” (S2). En möjlighet som här framträder är att oron förefaller ha minskat över tid genom att de tekniska färdigheterna successivt utvecklades.

För lärares del förklaras övergången ha fört med sig nya IKT-arbetsuppgifter. Exempel på detta är framställande av tekniska anvisningar riktade till studenter och kollegor som exempelvis avser universitetets IT-tjänster, förhållningsregler avseende digitalt vett och etikett och bruket av synkrona och asynkrona undervisningsmoment i kursen. Dessutom uttrycker lärarna att studenter har behövt mycket tekniskt stöd. En lärare förklarar: ”generellt upplevde jag studenternas IKT-kompetens som förvånande låg” (L4). Samtidigt ser vi att studentgruppen har upplevt att lärarna har varit otydliga. Här beskrivs bland annat ett intensivt informationsflöde avseende schemaändringar och med kort varsel förändrade uppgiftsanvisningar. Därtill skildras kritik över omfångsrika instruktioner rörande användningen av flertalet olika digitala verktyg i olika undervisningsmoment. En student förklarar att: ”det har blivit mer oklarheter av lärarna (…) [det] har varit svårt att veta vad (…) och hur vi ska göra olika uppgifter” (S9).

Kommunikativa möjligheter och utmaningar i det digitala formatet

En förtjänst med distansförlagd utbildning som tydligt framgår i datamaterialet är tillgången till inspelade föreläsningar. Dessa förklarades förekomma antingen i ett förinspelat format eller som inspelningar av direktsända föreläsningar. Studenterna ser vinster i detta i jämförelse med att vid reguljära föreläsningar i sal som bäst erbjudas föreläsningspresentationer i ett tryckt format. Möjligheten att kunna se föreläsningar flera gånger förklaras underlätta tillägnandet av innehållet genom en djupare bearbetning. Detta lyfts fram som synnerligen värdefullt för studenter i behov av särskilt stöd. Tidig publicering av föreläsningar redan i samband med kursstart framhålls därtill underlätta tillägnande av kurslitteratur.

Möjligheterna för lärare och studenter att kommunicera i samband med distansförlagda föreläsningar skiljer sig från undervisning som annars utspelar sig i en sal. Det digitala formatet förklaras av deltagarna leda till minskande möjligheter för studenter att delta. Studenter och lärare förklarar att digitala föreläsningar i direktsänt och inspelat format inverkar negativt på relationen genom att interaktiv och kommunikativ distans skapas mellan lärare och studenter. Kommunikativa begränsningar som deltagarna upplever förklaras leda till att studenterna blir mer passiva. Exempelvis förklarar lärare att det blir svårare att få insyn i studenters lärande samt att det blir svårare att interagera och följaktligen aktivera dem. Kommunikationsproblemet kan exempelvis illustreras via Lärare 2 som förklarar att direktsända föreläsningar blev ”som att tala till en vägg” bland annat på grund av att studenter stänger av sina kameror. Distansförläggande av föreläsningar förefaller således bli mer inriktat mot självstudier. Ett ökat ansvar kan förväntas bli följden då interaktionen och kommunikationen mellan lärare och studenter minskar. Deltagarna har försökt kompensera för problemet, dels genom chattfunktionen vid direktsända föreläsningar där studenter kan ställa frågor till föreläsaren, dels genom extrainsatta frågestunder i samband med inspelade föreläsningar.

Nackdelarna med kommunikation i digitalt format framträder även i förhållande till studenternas distansarbete i grupp. Exempelvis framgår att det kan vara ”svårt att skriva gemensamt texter över nätet” (S17) och att grupparbete på distans kan skapa ”mycket irritation och missförstånd” (S15) samt att koncentrationen kan minska ”när man inte ses öga mot öga” (S19). Dessa svårigheter förklaras av studenter till och med ha föranlett att vissa av dem frångick lärares anvisningar om att inte träffas i verkligheten på grund av pågående pandemi. I det empiriska materialet finner vi även en grupp studenter som omfamnar grupparbete i ett digitalt format. De argumenterar att studenter förbereder sig bättre vid grupparbeten på distans samt att gruppkommunikationen i ett digitalt format blir mer uppgiftsorienterad och att kommunikationen blir mer effektiv än på campus. Exempelvis förklaras att oväsentligheter ägnas mindre utrymme: ”på nått sätt blir man mer effektiv och pratar mindre om annat” (S2).

Sammanfattning

Övergången till distansläge har för båda parter föranlett en ansträngd anpassning och ömsesidig frustration till följd av låg kontroll i arbetet. IKT-relaterade utmaningar förefaller därmed påverka den psykosociala arbetsmiljön mellan lärare och studenter negativt genom att energi ägnas åt att kompensera för bristande digital arbetsmiljö i form av otillräckliga IKT-förmågor och teknikstrul snarare än undervisning och lärande – vilket i sig ses som ett ökat krav. Vidare framgår att båda grupperna ser fördelar med inspelade föreläsningar i form av ett ökat stöd, men de understryker att den digitala kommunikationen påverkar den psykosociala arbetsmiljön negativt, vilket innebär ett minskat stöd i arbetet. I vilken utsträckning dessa tar ut varandra är svårt att värdera. Däremot råder det delade meningar bland studenterna med avseende på effektivitet vid grupparbete, vilket av vissa studenter anses öka och av andra minska stödet.

Tidsbesparing

Argument som rör tidsmässiga förtjänster har tydligt framgått i datamaterialet. Studenterna för fram tidsbesparing som en möjlighet då de slipper pendling och de ’håltimmar’ som uppstår mellan undervisningspass på campus. Tidsbesparingen och bekvämligheten som förefaller uppstå inramas exempelvis av Student 2 som förklarar:

Just nu tycker jag att dagarna är mer effektiva när man inte behöver äta frukost, klä på sig, åka till campus, snacka skit och sen komma igång med studierna. Man sparar så mycket tid på morgonen och på morgonen är jag mest effektivast så jag tycker att mer blir gjort under distansläge.

Även lärarna uttrycker att tid besparas i distansläget när de slipper förflytta sig mellan olika campus. Lärarna förklarar att de på sikt skulle kunna spara arbetstid genom att distributionen av undervisningsinnehåll effektiviseras då föreläsningar med den digitala teknikens hjälp skulle kunna nå flera och större studentgrupper som befinner sig på olika orter. Inspelade föreläsningar förklaras även av lärare kunna bidra till att mer undervisningstid kan erbjudas framledes: ”Inspelade föreläsningar förefaller ha fungerat bra och skulle kunna lösgöra medel för att lägga in mer campusförlagda moment som seminarier, workshops etc.” (L5).

Flexibilitet vs merarbete

Ökad flexibilitet är ytterligare en aspekt som framgår av studiens data och som rör tidsrelaterade förändringar i ett distansformat. Att i större utsträckning kunna disponera över sin tid betonas av både studenter och lärare inbegripa såväl möjligheter som utmaningar för arbetsmiljön. Studenter förklarar exempelvis att: ”när en studerar på campus så blir det tydligt för en själv när plugget börjar och slutar” (S3); det förklaras även finnas flexibilitetsförtjänster som att studera och se föreläsningar ”när det passar mig” (S5) och möjligheten att kunna VAB:a och samtidigt studera:

Som småbarnsförälder är det guld att kunna planera och lägga upp tiden som det passar mig. När barnen har varit sjuka har det varit guld att plugga på distans så jag slipper missa något. (S18)

Vad beträffar studenterna kan sägas att de trots de många möjligheterna med en mer flexibel studietillvaro även understryker utmaningar när strukturen som finns vid studier på campus sätts ur spel. Även lärarna förklarar att flexibiliteten har ökat och att detta kan vara positivt då man kan ”alternera mellan fysiska träffar och distans” (L8) och exempelvis då man nu har fått insikten att ”alla föreläsningar inte måste vara 2x45 minuter” (L7). Flexibiliteten relateras dock av lärare till merarbete, som bland annat uttrycker att: ”man kan hinna med fler saker under en dag” (L1) och att ”det gick att klämma in alldeles för många Zoomsessioner på en dag. Blev intensivare arbetsdagar.” Lärare uttrycker att deras merarbete har bestått av: ett ökat antal möten och ökad möteslängd, inklämda digitala möten som annars på campus hade kunnat avhandlas i förbigående i korridoren eller under fikastunder, mer kvällsarbete än vanligt, ergonomisk belastning för nacke och rygg till följd av ökad skärmtid samt omvandling av lärandemoment såsom tidskrävande inspelningar av föreläsningar. Här signalerar lärarna att ökad arbetsbelastning utgör en ”risk att man på lite längre sikt faktiskt nöter ut personal” (L1).

Sammanfattning

Både studenter och lärare anser att tid kan besparas genom undervisning på distans. Genom att studenter och lärare undgår pendling, studenter inte har håltimmar på campus och lärares undervisning effektiviseras genom teknikens hjälp förefaller kraven ha minskat och den egenupplevda kontrollen över arbetet ha ökat. Båda grupperna ger även uttryck för att flexibiliteten i arbetet har ökat vilket förefaller innebära en egenupplevd ökad kontroll, däremot upplevs flexibilitet även sätta olika stödformer ur funktion då strukturen som finns på campus försvinner. Det framgår därtill att både lärare och studenter ger uttryck för väsentligt ökade krav i form av merarbete som bland annat kan relateras till flexibiliteten, vilket framstår som en ökad kognitiv arbetsmiljömässig belastning.

Studiemotivation och social samvaro i hemmiljön

Distraktion förklaras vara en betydande utmaning när man ska studera hemma då annat kan locka eller störa, såsom tevetittande eller sambon. Ett exempel på detta är Student 19 som förklarar att denna har ”behövt kräva mycket av min sambo om att få studiero och inte störas”. Studenten förklarar vidare:

Det är en jättestor prövning att studera på distans! I alla fall när man inte har valt att studera på det sättet själv. Detta har gjort att motivationen att sätta sig och plugga 8 timmar varje dag har vacklat och trutit.

Bilden av att studenterna har haft det svårare att bibehålla studiemotivationen stärks av lärarnas utsagor. Lärare beskriver bland annat att studenter ”kände sig ’vilsna’ pga. distansläget och att de hade svårt att upprätthålla studiedisciplinen och motivationen” (L4). Här anser deltagare att bristen på mellanmänskliga möten och i synnerhet bristen på informella sådana bör ses som en bidragande orsak. Kopplingen som lärare gör mellan å ena sidan bristande samvaro och å andra sidan studenternas studiemotivation återfinns även i studenternas utsagor: ”Det kan vara lite svårare att motivera sig om man inte får utbyta tankar på plats tillsammans i verkligheten” (S20). Även Student 18 poängterar att det jobbigaste med distansstudier är att ”inte få något naturligt socialt med klassen, [det är] inte samma sak över datorn” (S18). Minskad social samvaro med kurskamrater samt minskad kontakt med lärare förklaras således av studiedeltagarna resultera i motivationssänkning och sämre prestationer.

Strategier för studier på distans

Analysen av studiens data visar att vissa studenter har utarbetat strategier för att hantera ovannämnda utmaningar. En av dessa – förekomsten av distraktion i hemmet – har av Student 10 hanterats genom tydliggöranden för närstående, så att ”alla i huset förstår att du studerar och har lektion”. Ett annat tillvägagångssätt framgår av Student 2 som förklarar:

I början var det en omställning att studera hemifrån, just att det är lätt att börja fixa andra grejer hemma istället för att plugga. Men när man kom in i det var det inga problem. (…) Jag har haft tydliga pluggtider, att mellan vissa klockslag ska jag inte titta på Netflix eller fixa med annat även om jag blir sugen på det.

Medan det för vissa studenter förblev ansträngande att studera på distans, förefaller övergången för andra, som vi ovan kan se, främst ha varit problematiskt endast i ett initialt skede. Således förefaller omställningen för många studenter ha varit en process där olika strategier över tid har utarbetats – exempel på detta är: betydelsen av att värna om ergonomi – ”Köpte mig ett skrivbord för att inte krascha” (S7); vikten av motion – ”promenad/träna mellan plugget för att få mer energi” (S5); prioritering av sociala umgängen exempelvis genom ”Teams-fika med kurskamrater” (S2). Betydelsen av att främja social samvaro föreslås även av lärare i form av grupporienterade arbetsmoment. Därutöver lyfts bland studenter den något oväntade rollspelsstrategin, nämligen att låtsas att inte vara i distansläge. Student 18 förklarar att det är: ”viktigt att hålla på rutiner (…) klä på mig, sminka mig som om jag skulle till jobb”.

Utifrån studenternas utsagor kan man säga att planering och disciplin har behövts för att skapa struktur i studietillvaron, samt att medvetet avsättande av tid för studier med kurskamrater är exempel på framgångsrika tillvägagångssätt. Att överhuvudtaget ägna sig åt studier hemmavid kan dock för vissa studenter kollidera med deras föreställning om hur studier bör bedrivas:

Jag har väldigt svårt att koncentrera mig hemma och motivera mig till att studera hemifrån, därför är det bättre för mig att vara i skolan när jag ska studera och hemma är jag ledig. (S19)

Sammanfattning

Olika former av distraktion i hemmiljön i kombination med avsaknaden av informella möten med studiekamrater förklaras ha påverkat studiemotivationen och bidragit till sämre kognitiv och psykosocial arbetsmiljö. Således har det sociala stödet minskat och i förlängningen inneburit minskad kontroll och ökade krav. Omställningen till distansläge förefaller dock ha varit en process under vilken vissa studenter har utarbetat strategier och därmed ökat kontrollen över situationen. Medan distraktionsmoment har hanterats genom disciplin, har utmaningar avseende den fysiska arbetsmiljön kunnat motverkas genom att prioritera motion och genom att värna om ergonomin.