Undervisning på hög nivå: Fallstudiemetodikens möjligheter och begränsningar i undervisning inom företagsekonomi

Abstract

Att åstadkomma högre nivåer av kunskap än ren faktakunskap brukar ses som ett viktigt mål för all undervisning. Trots olika taxonomier över kunskapsnivåer är det emellertid inte alltid klarlagt vad dessa kunskapsnivåer mer konkret innebär, särskilt inte i relation till ett specifikt ämne. Olika lärare har dessutom olika förväntningar både vad gäller undervisningens mål och dess medel, vilket påverkar deras undervisning. För att illustrera och diskutera detta presenteras i denna text en undersökning av vad som kännetecknar en student som behärskar ämnet företagsekonomi enligt ett antal universitetslärare verksamma i ämnet och hur de genom sin undervisning försöker främja högre nivåer av kunskap. Resultatet pekade på en förväntan om inte bara teoretisk förståelse, utan också förmåga till tillämpning av de teoretiska kunskaperna på olika former av verklighetsrelaterade problem. De vanligaste metoderna för att främja denna kunskap visade sig vara olika former av fallstudiemetodik med tillhörande seminariediskussioner, en form av metodik som de intervjuade också önskade allt mer. Fallstudiemetodiken granskas därefter närmare för att utröna dess potential för att stimulera lärande på hög nivå. Fallstudier visar sig ha en god potential för detta syfte, samtidigt som metodiken begränsas av kvaliteten i tillgängliga fall att studera, något som till en del kan kompenseras genom att använda så kallade levande fall. Samtidigt har fallstudiemetodiken begränsningar för att stimulera förståelse för företagsekonomi i termer av ämnets vetenskapliga utgångspunkter, något som också diskuteras i artikeln.