Att få ihop teorier, praktik och kritiskt tänkande i seminariet – ett topiskt förslag

Abstract

Å ena sidan innebär högre utbildning en inskolning i en disciplins tankepraktiker – där teorier och begreppsapparater är en del. Å andra sidan är högskolans uppgift att utbilda kritiskt tänkande individer som kan tänka nytt och tänka om. Ibland kan man som lärare uppleva att dessa mål är svåra att förena. I denna artikel analyseras några olika utmaningar utifrån ett toposdidaktiskt synsätt som har utvecklats ur den retoriska läran om topos som är en pedagogik för perspektivbyte och perspektivering. Topos är de värden, begrepp och tankeoperationer som strukturerar olika språkliga praktiker. En vetenskaplig teori kan ses som en sådan språklig praktik. Att tillgodogöra sig en teori blir då att kunna delta i dess praktik genom att lära sig använda dess topos. Ett medvetet arbete med topos kan hjälpa studenten (och läraren) att organisera urskiljandet av möjliga perspektiv och göra tänkandet synligt och på så vis åtkomligt för problematisering och omprövning. I artikeln görs försök att exemplifiera hur detta skulle kunna ske i seminarierummet.